I onsdags åkte Johan till stora sjöfallet med ett gäng grabbar för att klättra is några dagar.
Han har varit väldigt glad och uppåt hela veckan, som ett barn på julaftonsmorgonen;P

Jag tänkte skriva några rader om mina tankar kring din klättring.

Johan har en förmåga att ge sig in i nya saker och när han gör det så är det det, och bara det som gäller fullt ut.
Det finns lixom inget mellanläge... Och många är vi väl som skrattat åt honom och tänkt, jaha, vad är nästa grej då?
Jag och några av hans vänner har till och med "slagit vad"  (säger man så?) om vad nästa fritidsintresse ska bli och ungefär hur länge han skulle hålla sig till det.

När vi träffades var det MMA som gällde, och då skulle han just börja tävla.
Vet inte varför det där rann ut i sanden...? Lite nojig blev jag när jag hörde att han seriöst hade tänkt ut i ringen och slåss i en kampsport som typ saknar regler...
Men det konstiga var att jag aldrig kunde se det framför mig... det kändes bara som...
inte du?

Sen har du ju haft en gymperiod, och alla vi som känner dig kan väl ändå hålla med om att det är helt jävla sjukt hur du kunde hamna i gymträsket?!
Du är så långt ifrån en gym människa som man kan komma. Du som gillar att vara ute. Som vill ha lite fart och spänning, utmaningar. Stänga in sig i ett rum och lyfta vikter?! Det hade jag aldrig någonsin i min vildaste fantasi kunnat tro att du skulle hålla på med 7 dagar i veckan, och vara med och starta upp en tävling (som faktiskt fortsätter i år...). Samt deffen du höll på med. Då var det bara träna, träna, träna och (INTE) äta som gällde... (jag tyckte du var dum i huvudet...)

MEN. Sen gick du en klätterkurs (för typ ett år sen) och efter det fanns inget annat. Knappt jag. Nej, jag skojja bara;)
För första gången så har du börjat med nåt som passar din personlighet och som jag förstår mig på.
Sen kan det väl lätt spåra ur kan väl jag tycka. Jag trodde seriöst att du skämtade med mig när du första gången pratade om en klättervägg i garaget. Jag kommer ihåg det än. Hur jag satt där och skrattade och till slut var tvungen att fråga... alltså, du är allvarlig nu va? Och du skrattade tillbaka och jag trodde fortfarande att det var ett skämt. Vänta... jag måste gå ner och titta om vi har en klättervägg i garaget....
...
...
...
Jo, se på fan.

Förstår ni? ;)

Men det är bara så här du är och det får jag acceptera:) du går all in, annars är det ingen idé att hålla på. 
Men jag blir riktigt glad när jag ser hur gott klättringen gör dig och hur bra du mår när du far iväg.
För första gången tror (vet) jag att du har hittat det du kommer hålla dig till. Det bara tog ett tag att hitta dit.

Sen är du skitsexig i selen på bergsväggen, så är det ju bara!;)

Jag hoppas ni har det alldeles underbart! Njut av helgen.
//Frugan