Jag känner på mig att det här inlägget kommer bli en enda Wall of text, jag har inte knäppt nå bilder på länge och jag har mkt tankar i huvudet just nu som måste bearbetas genom att skrivas ner, så jag ber redan nu om ursäkt för det tråkiga inlägg som följer!

Om vi börjar med lyan så känns allt sjukt bra! Vi kör stadigt 3 dagar i veckan och vi är en dålig dag 4st och en bra dag är vi 6st, så nu har vi en stadig aktivitet med mkt folk som pushar varandra, vi battlar mot varandra å har fruktansvärt kul nästan varenda gång! Sen börjar jag närma mig slutet med specialformationerna jag bygger så bara dom kommer upp så blir det nog komplett :)

Jag har fått ett fruktansvärt sug att göra mer alpina grejer... Jag gillar ju att leva i misär och på gränsen av min psykiska och fysiska förmåga, jag känner att jag vill göra nånting jag kan känna mig stolt över, nånting annat än sportklättring... Jag har mina planer på att göra Nygrens led och sen upp på sydtoppen av Keb nu i vinter och det borde vara en ganska bra led att börja med... Det är typ sånt som jag känner att jag
Måste få göra för att känna mig komplett... Jag är ju en sån kille som har lite svårt att sitta still och måste få göra saker annars skulle jag nog inte vara så lycklig....
Det svåra när man börjar blicka mot dom lite större bergen är ju tiden... Ska man upp till Keb och ha en chans att få göra nånting ska man ju vara där minst en vecka, och det är svårt när man har 2 barn och ett 3e på väg att först hitta tiden att kunna åka iväg, sen trixa med barnvakt så att det ska stämma (vi har bara en som är barnvakt, världens bästa som alltid ställer upp men eftersom det bara är en så kan man ju fort kräva för mkt) och sist ska det även stämma med både mitt eget och med zaras jobb...
Sen är det nog väldigt många, mest troligt majoriteten av befolkningen som tycker och tänker vilken dålig förälder man är som kan tänkas lämna sina barn i en vecka eller längre för att göra nånting för sig sj, nånting egoistiskt... Jag tror tvärt om jag, Zara har ALLTID stöttat mig och låtit mig göra det jag vill och mamma har alltid ställt upp som barnvakt, jag tror att detta gör mig till en ännu bättre Pappa, en glad pappa, för nånstans anser jag mig faktiskt som en bra pappa och jag älskar att vara med mina barn omän jag åker iväg då och då på längre turer...

Nu sitter man och tittar på snön som sakta dinglar ner och väntar med spänning på toppturssäsongen 12/13 jag vill verkligen ut och testa!!!
Sen är det bra med minusgrader nu oxå så snart kan man kränga på sig Stegjärnen och yxorna och köra lite is!! Jag längtar!!


Och sist men inte minst (ja det är sant, nu har ni snart läst allt :)

Jag vill tacka dom jag har närmast mig, Zara min underbara fru och "farmor å farfar" som alltid alltid stället upp gör mig och mina galna idéer!

TACK till er! Jag älskar er alla!!